Glöm inte de små...

Det är lätt att missa de små tingen här i livet.
Denna visdom kan även tillämpas på mig och de små legends class figurerna som släppts de senaste åren.

Av någon anledning har jag endast haft ögon för de större och mer detaljerade autobots och decepticons, men en god vän till mig införskaffade en legends class figur för en tid sedan och jag insåg genast storheten i de små tingen.

Jag har själv en hel del micromasters sen tidigare, formligen älskar scout class figurer, spychangers från RID ska vi inte tala om och de gamla Go-bots är ännu en av mina svagheter.
Så hur har detta gått till?
Hur kunde jag bara rynka på näsan åt dessa små mekaniska under som släppts de senaste åren?
Jag gillar ju i vanliga fall småskaliga transformers.

Idag bestämmde jag mig att råda bot på detta och införskaffade min första legends class figur.
När jag stod där i vårt lokala snabbköp och försökte välja mellan de sju olika legends class figurer de hade i sitt sortiment var inte valet svårt, det blev naturligtvis Springer.

Ni frågar er säkert, vadå naturligtvis?
Jag har inget bra svar på denna fråga, det bara föll sig naturligt att plocka upp denna autobot med propellrar till händer.

Jag kan säga er att jag är mer än nöjd.
Det är inte utmaningen i transformationen, inte detaljrikedomen eller de olika accessoarerna som lockar med dessa små transformers det bara är en nästan barnslig fascination inför dem som gör dem så fantastiska, äh... strunta i omskrivningarna det ÄR en barnslig fascination.

Länge leve dem!


Tre generationer robotar av modell mindre sida vid sida.
Tailspin (micromasters), Springer (rotf legends), Good Knight (go-bots)